Vi
har lyssnat till Olav Åsteson, han som hade sovit så länge. Han
somnar på julafton och vaknar inte förrän på trettondagen.
Då
har han gjort en resa i dödsriket,
skådat både himmel och helvete, känt smaken av gravjord i sin
mun.
Han delar med sig av sin uppenbarelse till folket
han möter i kyrkan på trettondagen. Prästen läser sina texter
framme vid altaret
men i kyrkdörren sitter Olav
och berättar.
Drömkvädet nedtecknades för första gången på 1840-talet i Telemark i Norge. Forskarna har länge diskuterat dess ålder och
ursprung, men troligtvis är det från slutet av 1200- eller början av 1300-talet. Drömkvädet rör sig i den katolska teologin och
mytologin, men har även fornnordiska inslag. Det är en av många medeltida, europeiska visionsdikter i en tradition som kröns
med Dantes Divina Commedia.
Tina Quartey har i många år burit på tanken att använda batámusiken med sin rika repertoar och sin religiösa och mytologiska
kontext i ett teatersammanhang, för att på så vis koppla samman rit och berättande.
Batátrummorna har sitt ursprung hos yorubafolket i Nigeria och Benin och är centrala i den afrokubanska Santeriareligionens
ritual. Batámusiken bygger på kommunikation mellan tre trummor, där den största - modertrumman, Iyá - leder det musikaliska
skeendet. De rytmer och egenskaper som tillskrivs orishas, gudarna, i denna religion spelar en nyckelroll i vår gestaltning.
Slagverkaren Ignacio Guerra Acosta har, förutom att medverka som musiker, varit en ovärderlig kunskapskälla både vad gäller
batámusiken och den afrokubanska religionen och kulturen.
Idén och partituret till föreställningen har vuxit fram i samarbete mellan Tina Quartey och Sven Kristersson. Den gemensamma
viljan att arbeta med ett rituellt berättande födde en lust att också arbeta med mask. Här fastnade Sven Kristersson för att använda
den neapolitanske Commedia dell´Artefiguren Pulcinella och ibland låta honom tala på versmåttet ottave rime. Pulcinella
representerar människan, han är "envar", och är i traditionen förbunden med kommunikationens gud Hermes som för själarna till
underjorden. Det är maskmakaren Torbjörn Ahlström som tillverkat Pulcinellas mask och agerat "barnmorska" när karaktären
tagit form.
Arbetet med Drömkvädet har alltså inneburit möten mellan flera traditioner. Våra inspirationskällor syns också i kläderna:
kostymören Peter Holm har inspirerats av både Santeria och Commedia dell´Arte.
Martin Brandqvist är musiker och kompositör men har också många års erfarenhet av teater och skådespeleri. Han har liksom vår
ljussättare Per Sundin och flera andra medverkande, tidigare samverkat med regissören Peter Oskarsson.
Drömkvädet är ingen ny bekantskap för Peter Oskarsson, som redan för länge sedan intresserade sig för berättelsen i samband
med tillkomsten av en nordisk maskverkstad på Helsingegården i Järvsö.
Vårt Drömkväde är frukten av mötet mellan oss alla i ensemblen, och skapandeprocessen har tagit oss till nya platser i våra
teater- och musiklandskap.